Rekryteringsmässa och regn, ingen bra kombination. Det återstår att se om jag pallrar mig dit. Hursomhelst så ska jag möta upp Emelie och sola, jag börjar komma ikapp mitt riktiga jag nu. Och jag ska meddela er om att det känns hur skönt och förjävligt bra som helst!



Gårdagen började med ett möte med min handläggare på soc och jag ska skriva upp mig i kölistan på lägenhet, tänkte sätta mig och kika över det nu, och blir det så att jag får komma på en visning och dom vill att jag ska skriva på ett kontrakt så ska jag höra av mig till min handläggare igen, det låter ju som en briljant idé! Det tar jag som ett "godkännande" eller vad tycker ni det låter som? Så snart kanske det är min tur!



Sedan mötte jag upp Emelie och vi tog oss en bit från sjukhuset och skulle säga farväl åt Jonny, jag följde mest med som moraliskt stöd för min kära vän. "Hur klarar föräldrar av sånt här?" Det var min tanke det. Jobbig situation är allt jag kan säga, jag minns när det var minnesstund för Jim med öppen kista och det var fan bland det jobbigaste jag vart med om...

Jag slutade hos Joel och det var wonderful, vi hade en rejält mysig dag/kväll/natt/morgon, ville aldrig gå därifrån och det resulterade i "sovmorgon" nej, försovning. Men jag får ta ett litet avdrag för det var värt det :) Min karl!